Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
han ömsade tinan, han gick där och bar på. Det bet
mellan axlarna som av löss — stora, fuktkalla löss,
som revo tills skinnet sved, löss mycket värre och
ilsknare än dem, han kände från madam Eens
kammare. Andedräkten stod som en ånga ur
näsborrarna. De båda bronslejonen däruppe på den
ofärdiga slottsbackens ramper, sotmörka mot ljuset
därbakom, ruggade i pälsarna på sina höga socklar.
Hovjuvelerare Heijmans skylt över bodluckorna i
väggen av del lilla huset framför backens fot bar
en girland av snö runt kronan på den runda
skölden. Då han trädde ut på Norrbro, gnällde
de vita, rimfrosthala plankorna under honom, som
trampade han på något levande, klagande väsen. En
man stod lutad mot träräcket, svept i en axelkappa
upp över munnen och med en bred hatt tryckt ned
över hjässan, stirrande i de blanka virvlarna, som
sögo kring brons pålfästen. Han såg fattig ut, också
han — en hemlös kanske, också han, en frysande,
han också. Kanske skulle han tycka om, ifall den
andre tilltalade honom, kanske funne de ut något
tillsammans... Men han gjorde det inte. På andra
sidan bron drev han fram i skuggan längs det
kungliga marstallets långa mur, vars stenmasker över
fönstren grinade efter honom som ledsna och
gubb-elaka djävulsskråpuker. Mellan hans fötter ströko
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
