Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
Där gick den smala trappan med sitt smidda
järnräcke i vinklade avsatser upp framför honom. Svart
och hemsk ledde den upp i något dunkelt avlägset,
men en sned stråle av månen, bruten i en spräckt
ruta i fönstret i muren mitt emot, flimrade på ett
par av de hålnötta kalkstensstegen. Ledd därav
trevade han sig upp. Ett ögonblick hejdade han sig
och grep kring räcket. Helst skulle han egentligen
velat vända. Rummen däruppe — nej, han tyckte
inte om dem. Rädd för dem, det var han, hade alltid
varit i grund och botten. Ändå hade han bara sett
dem i det klara dagsljuset, då solen skinit in i
sydfönstren med deras långa utsikt över Strömsborgs
korsformiga lusthus mellan sina gröna almhäckar
och vitt ut över Kungsholmslandet och Mälarens
småkrusiga, solgnistrande fjärdar. Kanslirådets
glada, bullrande skratt hade gäckats så muntert
under de låga, gipsade taken, folk hade gått och
kommit i maklig beskäftighet med fjäderpennor
bakom öronen och snusdosor i hand, som man
knäppte på locken med ett litet skämt och bjöd
varandra ur. Men nu i köla mörkret... Han tyckte
inte om alla de där underliga sakerna däruppe, de
gamla munkböckerna och pärmebreven — skrivna på
vaxgult pergament med en skrift, ingen ärlig kristen
kunde läsa, som vore de stygga trollböcker, Salomos
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
