Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Thanatos på Tottegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thanatö s pa tottegarden
att bli ensamma i vardagsrummet och den första
kvällsstjärnan stack sin vassa nål genom den gröna
strimman av horisonten, speglande i fönsterrutan —
läst upp för henne något poem ur sina versböcker,
som han köpt själv för sina stackars sparade
slantar... Kalle, den lilla knubbiga sjuårspojken...
Och Lisa till sist, minstingen, hon med de källblå
ögonen och det vattenglättade, lingula håret, som
ibland brukade stå där vid sängen med fingret i
munnen och stirra och stirra, utan att begripa något
alls, utan att alls bli klar över, varför mamma
egentligen låg så där underligt stilla och inte talade och
inte lekte med henne längre ...
Hon var dock glad, glad och tacksam över, att
ändå så mycket förunnats henne, av vad hon en
gång bett så hett om, att det skulle skänkas henne
— och att hon dock fått se dem, dessa de käraste,
förrän det skulle vara försent, förbi...
Då och då stod också doktorn där bredvid henne.
Hon kunde höra, hur han talade och uppmuntrade.
Allt skulle nog gå bra, det var bara krafterna, det
berodde på. Men hon log för sig själv ett hemligt
leende, då hon hörde det. Hon visste bättre. Hon
visste, att hon skulle dö.
Men alltfort kände hon ingen skräck därför. Och
efter hand, allt som tiden led och av dagar blev
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
