- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
8

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit den första att bryta. Ädelmodets lön är också
icke alltid tacksamhet.

Men jag återvänder till min berättelse och till
Savolax jägare. Tysta slumrade dessa kraftfulla,
atletiska gestalter, med hufvudena lutade mot sin
packning och sina trogna gevär i famnen, ikring de
redan nedkolade vakteldarna. Blott en och annan höll
redan på att i det gryende dagsljuset feja sin
bösspipa, afknacka flintan och undersöka låset, under
det han framgnolade de melodiska, men sorgsna
tonerna af någon Finsk visa. Måhända tänkte han
härvid på någon gullhårig tärna vid Saimens eller
Päyanes stränder, som just nu dref den hvitulliga
hjorden öfver björkbeskuggade ängder.

En grupp, som alltid af en åskådare skulle
ådragit sig en särdeles uppmärksamhet, utgjordes af
en gammal reslig krigare, som, bredvid en annan
ännu i första ynglinga-åren, värmde sina magra,
knotiga fingrar vid de döende lågorna af den
slocknande vaktelden, ty kölden kändes skarp och bitande
i soluppgången, och en lätt rimfrost glimmade i den
gamle soldatens redan i sig sjelf gråsprängda
mustacher. Veteranen var en lång, ytterligt mager
gestalt, fyra tum öfver tre alnar, skon oberäknad.
Hans anletsdrag voro hårda, ärriga och väderbitna,
ungefär som ett ansigte, måladt på en skylt, och
med hvilken stormen, regnet och snön farit illa.
Hans ögon voro grå och skarpa; blicken djerf och
hastig; man nästan anade, att man hade en utmärkt
skytt framför sig. När han tog af sig hatten, för
att slå dammet af den, blottade han ett alldeles kalt
hufvud, endast omgifvet af några, glesa, gråa lockar.
Han var en varelse af blott senor och ben; härdad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free