- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
42

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Flere hundrade kulor hade säkerligen surrat
Öfver oss utan att träffa. Detta tycktes återupplifva
modet hos våra tappra. Några blefvo till och med
nog fräcka, att gora narr deraf. Officerarne voro
sysselsatta att ordna manskapet till afmarsch. Vi
skulle opp på vallarne. Öfversten var i begrepp att
kommendera sitt "Marsch!"

I samma ögonblick föll en bomb sprakande ned
på borggården. Vår Öfverste störtade sårad till
marken, och hela kompaniet tog till flykten. Jag sprang
som en jagad hare i sicksack omkring, utan att
finna utgången. Jag stötte ständigt på en mur. Gården
tycktes ej vidare hafva någon utgång. Ändtligen for
jag på ett fruntimmer, som jemte sina barn ämnade
taga sin tillflykt till iskällaren, såsom den säkraste
tillflyktsorten. Lyckligtvis fick jag fatt i en snibb af
hennes fladdrande klädning, och på sådant sätt blef
den hårdt ansatte, skeppsbrutue Fältväbeln bogserad
in i denna fridens hamn. En del af mitt manskap
hade fått sigte på mig, och, antingen lifvade af
samma anda, som jag, eller ock emedan de kanske
trodde sig pligtiga att öfverallt följa sin Fältväbel
på ärans bana, kommo de i största hast efter mig
i källaren.

Här sutto vi nu hopkrupna. Barnen skreko af
full hals. På högra sidan tjöt qvinnan erbarmligt,
på den venstra had en hattmakare sin rosenkrans. Ett
par af mina krigskamrater satte sig belt ogeneradt
på mina vådor, under det att två andra, som måtte
varit illa qvarterade, svuro så mordiskt, att källaren
skalf. Min belägenhet hade ej synnerligt förbättrats.
Till den ohyggliga simfoni, som ljöd omkring mig,
uppstämde kanonernas dunder och tegelstenarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free