Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvarföre skulle den sednare, den store
Gustafs stiftelse upplösas; hvem skulle då
vårda snille och smak?
— Nationens representanter. Dessa skulle
anslå lifstidspensioner åt snillen , som kunde
framföra vetenskap eller vitterhet ett godt
stycke väg. De skulle kunna lefva uteslutande för
sin sak, utan att betyngas med några
embetspligter. Dessa pensioner skulle vara de enda
pris som utdelades i Sverige.
Under dessa och slika samtal, som satte
mig i förvåning öfver att i Apothekaren finna
en beläst, bildad man, som, oro också litet
nyhetskrämare, likväl talade förståndigt nog. Jag
hade väl aldrig kunnat tro, att en så berest och
beläst man skulle döljas under den
missmörsgula fracken. Jag gick länge hafvande med
tanken, att fråga honom, om han var Apothekare,
men jag blygdes gå rakt på saken. Jag gick
mera indirect till väga och sporde honom efter
en stund, om han var litteratör till profession,
hvarpå han svarade: Nej icke till profession ,
ty jag är Apothekare, men roar mig ändå med
sådant der. Min nyfikenhet stegrades ännu
mera af detta svar. Jag fortsatte mina
spörsmål. Herr Apothekaren känner så väl till
Museum, att Herr Ap. visst är Stockholmsbo,
hvarpå han svarade tvärt nej.
Vi stego nu ned till den afdelningen af
Museum, som låg på nedre botten och
förvarade bildhuggararbetena. Dit hade det öfriga
sällskapet under tiden transporterat sig. Der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
