Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
kyrkogården såg han på långt håll människor röra
sig. Detta var något ovanligt, ty ingen mer än
klockaren brukade åhöra aftonmässan. Han tänkte på,
att någon sett honom i björkbacken. Han undrade,
om man hört hans samtal med hustrun. Han blef
riktigt hjärtängslig, när han kom nära kyrkporten,
ty där urskilde han två hästar i lysande munderingar
och en arkidiakon från Uppsala ärkebiskopssäte med
åtföljande tjänare. Diakonen tycktes ha väntat, ty han
gick genast fram till prästen och bad att fa meddela
sig med honom efter slutad mässa. Aldrig hade denne
bedt en aftonbön med så brinnande hjärta, och med
ångest i bröstet nedkallade han alla heliges beskydd
mot okända faror. Han kastade då och då en blick
åt dörren, där han såg diakonen stå som en bödel,
hvilken väntar på sitt offer, och när han sagt amen,
gick han med tunga steg att mottaga slaget, ty nu
var han viss på, att något olyckligt skulle inträffa.
»Jag ville icke söka i hemmet>, började ärkebiskopens
sändebud, > emedan mitt ärende var af en sådan natur,
att det fordrade ett fridlyst ställe och närheten
af de heliga ting, som göra våra hjärtan starka. Jag
har nämligen ett meddelande från kyrkomötet, hvilket
kommer att ingripa djupt i det enskilda lifvets
innersta förhållanden.»
Här afbröt han sig, då han såg offrets ångest, och
han framlämnade ett pergament, som den unge prästen
uppvecklade och läste.
»Dilectis in Christo fratribus! Älskade bröder
i Kristol ...» läste han; »Episcopus Sabinensis,
apostolicae sedis legatus . . . biskopen af Sabina,
romerska stolens sändebud ...»
ögonen flögo öfver de gnetiga bokstafslederna,
tills de med ens stannade vid en rad, som tycktes
vara skrifven med brinnande eld, ty den unge mannens
anletsdrag och blickar blefvo som förvandlade i aska.
Diakonen tycktes fatta medlidande med honom och sade:
»Som synes, äro kyrkans kraf hårda: inom årets utgång
skola alla prästers äktenskap vara upplösta; ty en
rätt Herrans tjänare kan icke lefva i köttsligt
förbund med en kvinna, utan att han orenar de
helgedomar han har under händer, och hans hjärta kan
icke delas mellan Kristus och en syn-dig ättling af
den första kvinnan.»
»Hvad Gud förenat skall människan icke åtskilja»,
svarade prästen, när han först kom till besinning.
»Detta gäller endast församlingen; men när Kristi
kyrkas högre ändamål fordra, då blir brottet lag. Och
märk väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
