Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två timmar hade han ännu på sig, innan han skulle
släppas ut och hans arbete granskas. Han satte sig
på en pall att hvila, och han tog sitt arbete i
betraktande. Här var ett nytt uppslag gifvet i det
gamla yrket. Sedan urminnes tider hade kannorna varit
höga och mycket smala i mynningen, hvilket medfört
den olägenheten, att de icke kunde torkas inuti eller
åtminstone endast med mycken svårighet, då handen icke
gick ner med torkklädet. Följden hade också blifvit
den, att kannorna aldrig voro rena. Den enda åtgärd
man under tidernas lopp vidtagit i förbättringsväg
var, att man förbjudit blys användande. Men detta
hade endast medfört den olägenheten, att kärlen
blifvit dyrare, utan att olägenheten i nämnvärd mån
afhjälpts.
Nu hade Boo löst frågan på ett mycket enkelt sätt. För
att kunna tvätta kannan inuti hade han ändrat formen
och gjort henne vidare i mynningen, så att man kunde
komma in med handen; för att få henne billig hade
han satt till bly; men för att få henne klangfull,
hade han användt ett nytt arbetssätt, som nämndes
kallgjutning, hvilket bestod i att formen hölls
kall med våta trasor, och hvarigenom den enda
olägenhet, som blyets användning kunde medföra,
tillintetgjordes.
Boo hade således all anledning att vara nöjd med sin
nyhet, om också han icke hade stora förhoppningar på
att få den erkänd af de gamle.
När tiden var ute, hördes en nyckel skjutas in i
låset, och dörren gick upp. Åldermannen trädde
in, åtföljd af åldgesällen, som borde bära
upp mästerstycket på rådstugan, där det skulle
omskådas. Åldermannen var icke glad; åtminstone bar
hans ansikte spår af förfärliga sinnesrörelser och
onda drömmar, möjligen verkningar af ett nattvak och
ett rus. Mästerstycket öfverhöljdes med en duk, och
nu vandrade man upp till rådstun, åldermannen först,
åldgesällen sedan, och sist kom Bosse skuttande som
en skata på sina kryckor.
Gatpojkarne stodo i hörnen och räckte ut tungan åt
Bosse, som endast svarade med att låta ena kryckan
röra upp ett stänkregn ur rännstenen, hvarvid den
skämtsamma flocken försvann i portgångar.
Uppkommen på rådstugan, erhöll Bosse en vink att
stanna i förstugan, där dörrvakten satt. Borgmästaren
och de tre mästarne i kanngjutare-ämbetet mottogo
åldermannen. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
