- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
115

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Han skall strax vara häri Du ser så bedröfvad ut,
käre broder!»

»Jag är bedröfvad intill döden, ty jag fruktar bördan
blir mig för tung.»

»Tänk på Kristus.»

»Jag gör det, men mitt hjärta krymper i bröstet,
när jag tänker på mitt barn och på dig!»

»Kära gossen, om din sak är rättfärdig, kan ingen
dig fördärfva, och jag vet den är rättfärdig. Har jag
knarrat och varit svår mot dig, så har det berott på,
att jag varit rädd om dig. Skulle det värsta hända,
nå, så har du dött för att de andras själar skulle
vinna frälsning. Men Hans, var icke svag, ty mänskorna
äro onda; visa icke, att du darrar, ty de skola säga,
att du ångrar dig, och tänk på, att du snart kanske
skall möta ditt barns mor...»

»Ja, hvad skall hon säga mig då, när hon icke finner
honom?»

Den gamla kvinnan reste sig och svarade med flammande
blickar:

»Hon skall säga så: du gick i den bittra döden för
att rädda din son och allas söner från lögnens andar,
och därför skall du sitta vid lammets tron! Det skall
hon säga!»

Hon gick ut och återkom med den åttaårige sonen, som
var helt röd af leken och icke gärna ville afbryta
sitt nöje för att gå hem. Han satte sig purken i ett
hörn och visade ingen benägenhet att hälsa fadern,
och då denne strök håret ur hans panna och ville
smeka honom, röck han otåligt på axlarne och vände
sig bort. Ett outsägligt smärtsamt uttryck i faderns
ansikte upprörde den gamla systern, så att hon ville
banna gossen, men fadern lugnade henne och sade
endast: »Den mänskliga naturen! Sådana ha vi alla
varit!»

Och han gick in i den lilla boden och tände
sin lampa. Nu skulle det ske! Här i den trånga
kammaren skulle de små tropparne ordnas och ledas
ut i det stora slaget. Han kastade af sig rocken och
började sätta upp, utan att hafva manuskript, ty han
författade på samma gång. I går hade han angripit
saken, i dag skulle han angripa dess handhafvare.

Han arbetade till långt fram på natten, utan att
låta sig störas. Vid midnatt gick han ut i kammaren,
där gumman och gossen gått till hvila. Där låg hans
son och sof. Han drömde om sina lekar, ty han log
och rörde armarne. Fadern betraktade honom. Grymma
tankar, bittra förebråelser stego upp. Han mindes
hur han med en linjal slagit dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free