- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
117

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu hämnas han med nidskrifter. – Vidare, kan man inte
säga, att han är Hussit?»

»Jo, nog har han läst Huss’ skrifter», sade
Nigels. »Men säger man, att han är Hussit, så kommer
han på bålet.»

»Nåväl, kalla honom Hussit; det är ett godt ord! –
Men för att icke det skall se ut, som vi ville hämnas
på honom, måste folket uppviglas, så att de taga
första steget. Skrif, att han förvarar kättarskrifter
i sitt hem och att han har häxeri för sig.»

»Ja, men det är fult», sade Nigels och tuggade
pennan. »De skola storma hans bod!»

»Alldeles, ja! Häxeri alltså! Skrif!»

»Ni äro sköna, ni», sade Franciskus och värmde
händerna framför brasan.

Och de röda vaxljusen, dem fromma människor skänkt
för sina själars ro, gräto blodröda tårar öfver
gärningen, som de belyste med sitt klara sken, de
lyste på de smutsiga Iskariotshänder, som skändade
ett af människoandens vackraste fynd i bildningens
stora sophögar, och det gråa rummet med dess damm och
spindelnät fylldes af doften från vax och drufva;
vaxet, som flitiga bin samlat på blomsterängar,
drufvan, som solen pressat ur det hårda vinberget.

*



Novembersolen lyste på snöhöljda gator och torg
morgonen efter den stora aflatsfesten. Hans satt i
sin bod som vanligt, men såg trött ut; ett hemskt
lugn lyste öfver hans ansiktsdrag, liksom hos en
lifdömd, som vet, att han skall dö, men icke vet
när. Stenhufvudet ofvanför porten var hvitt af
rimfrost, och istappar hängde från dess mun; kåken
såg kuslig ut som vanligt; men folket, som rörde
sig på gatorna, var lifligare än eljest. De stannade
i hörnen och samlades omkring någon läskunnig, som
högt föreläste ur ett pappersblad. Gruppen sorlade
och upplöste sig. Det kom en ny grupp, hörde och
skingrade sig. Detta hände icke blott på Järntorget,
utan på nästan alla öppna platser, där man också
hittade tryckta plakat, än liggande midt på gatan, än
uppslagna på knutarne. Att uppståndelsen var stor kan
man döma af plakatets titel, som hade denna lydelse:
»Fullständig bevisning att 1:0 ärkebiskopen icke är
något sanningsvittne; 2:0 att påfvens sändebud icke
är någon apostel; 3:0 att den helige fadern icke
är helig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free