- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
127

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

Kartusianerklostret Pax Mariae eller Marias
frid var en sällsam företeelse i svenska
klosterhistorien. Anlagdt vid den nya tidens ingång,
befolkades det med ledamöter af den strängaste orden,
som funnits, nämligen kartusianerne. Dessa voro
väldiga världsföraktare och ansågo lifvets uppgift
vara att strida för andens frihet. Och de stredo. För
att hålla kroppen i styret buro de tagel i stället för
linne; åto endast bröd och grönsaker, emedan de ansågo
köttet vara inkommet i bruk efter syndafallet, då
mänskorna också förföllo till vilddjur; och de drucko
endast vatten. Icke desto mindre funno de nödvändigt
att minska kroppens öfvervälde genom att trenne gånger
om året anbefalla allmän åderlåtning, hvilket hade
till följd, att klosterinnevånarne gingo omkring som
lefvande lik och knappast förmådde tala. Men detta
var icke heller af nöden, då regeln förbjöd högljudda
samtal, och själfva gudstjänsten förrättades tyst,
ja, böner och mässa, från hvilken senare all sång var
utesluten, verkställdes under tystnad, och orgel och
klockor voro alldeles bannlysta. Dessa munkar åtnjöto
stort anseende af folket, och de visade också en
stor och ovanlig ringaktning för jordagods. De hade
sålunda fått det halft förfallna slottet Gripsholm
med åkrar och djurgård och trädgårdar, men de hade
stängt slottets salar och endast bibehållit ett par
af de sämsta rummen; de hade släppt ut djuren ur
djurgården och låtit rota ut alla öfver-flödsväxter
ur trädgården, som endast begagnades till uppdragande
af läkedomsörter, hvarmed de kostnadsfritt försågo
traktens sjuka. De voro sålunda i alla afseenden så
goda Kristi lärjungar, som någon kunde bli, och de
voro inga lättingar, ty de hade icke tjänare, utan
gjorde alla sina sysslor själfva.

Vi finna dem således en aprildag sysselsatta med
att hugga upp isen på klostrets gård. Det går icke
fort, ty dels måtte tagelskjortan strama i armhålen,
dels måtte blodbrist och den starka vårluften hafva
medtagit deras krafter; de flåsa, så att de tunna
kinderna falla tillsammans och afteckna käkar och
tandrader, och de stanna då och då för att hosta
ut. Solen bränner, men de frysa, och kallsvetten,
som sipprar från deras ansikten, framställer dem
som en hop sjuklingar. Framför kyrkdörren är en graf
uppkastad, och vid dess brädd står en tom likkista,
onödiga påminnelser om hvad som väntar. Inne i kyrkan
håller en broder en stum mässa för stumma bröder,
och man hör endast, huru bladen i den stora boken
vändas och huru det frasar i kläderna vid bugningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free