- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
130

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

lif och rörelse, människorna kräla som myror,
hvilkas stack man rifvit om; ryttare och knektar
vimla, och på murarne arbeta stadens svenner; på
slottet fladdrar vasarnes tecken, och i rådstugan
håller den unge konungen rådslag. Det surrar och
bullrar i den nyvaknade staden, så att masarne,
som haft sitt stilla vinterfiske i strömmen, finna
det vara på tiden att resa till lugnare trakter, och
de fatta sitt beslut oåterkalleligt, när kanonerna
börja spela från alla fartygen och det svarar från
slott och murar. Och de lyfta sig på snabba vingar,
kasta en forskande blick uppifrån på spanie-fararn
och hans sällsamma laddning, som lossas vid bron,
på holländarens nya segel, på fransmannens nya
master, och så flyga de en lof öfver hamnbryggan
nedanför slottet, och där skåda de människor i nya
kläder, underliga, utskurna kläder och halskragar
som fat, och människorna ha fått nya ansikten,
ty de se gladare ut; ny var den målade äreporten,
genom hvilken förtryckarne drefvos ut och befriarne
tågade in, dess granna slingor af solrosor, drufvor,
påfåglar och änglar voro litet urblekta och uttvättade
af vintersnön, men det var ändock för mycket nytt för
de gamla masarne, och därför reste de till lugnare
trakter, därför sträckte de upp i Mälaren, där de
visste af en liten holme inne i Gripsholms-viken,
som ännu hade allting på det gamla goda viset. Där
stodo alarna alldeles likadana som i måsarnes ungdom,
ty dessa kunde icke se, att träden vuxit; hvitmossan
på berghällen, där de lade sina tre ägg, var likadan,
sandhafrent gåsgräset, lysingen och fackelblomstret
voro sig lika. Här stördes man icke af något
kanonbuller, några spaniefarare, äreportar, intåg,
här var så tyst, att man på sin höjd kunde i lugnt
väder höra fiskaren i ökstocken tala vid sin gumma,
när de voro ute med näten, men då talades aldrig om
annat än fisk, och det kunde masarne godt lida.

Man skulle ändock haft anledning vänta mera buller
härinne, när man såg det gamla slottet och det nya
klostret på stranden. Men slottet var öfvergifvet,
och klostret beboddes af mänskor, som icke brydde
sig om denna världen och icke heller önskade, att
världen skulle bry sig om dem. Detta var visserligen
mycket själfviskt, men som det bidrog till lugnets
bibehållande, så var därom ingenting att säga af
dem åtminstone, hvilka älskade lugnet, såsom masarne
nu gjorde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free