- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
153

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

des ett sönderslitande skrik, som liknade sig komma
från en kvinna, men ändock icke var mänskligt, och
ut störtade en tjockpälsad räf med några köttslamsor
hängande ur käftarne, och i ett ögonblick var han
försvunnen. Att tänka på förföljande utan hund var
icke någon van, och Giacomo, som skulle vara modigast,
trängde undan grenarne och klef på, men han störtade
genast tillbaka, blek i ansiktet och utan mössan,
som strukits af honom.

»Ett lik!» stönade han och höll för näsan. »Och min
mössa! Hur skall jag få ut den igen?»

Botvid öfvervann sin medfödda blödighet, då han hörde,
att det gällde en människa, som kanske ännu icke
var lik, men väl på väg att bli. Han kröp sålunda in
under trädet och kom om en stund tillbaka ut igen,
visserligen uppskakad, men lugnare än förut, då han
hade öfvertygat sig, att ingen hjälp mer stod att
finna.

»Där har du din mössa», sade han med ett halft
förebrående uttryck till Giacomo. »Det var nog en
död man! Att döma af kläderna en kartusianer.»

»Det hade han för sin envishet», afbröt Giacomo.

»Kalla det envishet! Man kan också säga
ståndaktighet», genmälde Botvid. »Men icke tror jag,
och icke du heller, att pesten tog honom först, därför
att han vidhöll sin tro, så enfaldig den än var.»

»Pesten?» skrek Giacomo utom sig. »Hade han
pesten?»

»Hans kropp var betäckt med de gröna bölder, som
beteckna pesten», svarade Botvid.

»Tog du i honom?» frågade Giacomo och ryggade.

»Jag måste för att öfvertyga mig, att mannen var
död!»

Giacomo drog sig några steg tillbaka och betraktade
Botvid med rädda blickar.

»Du måste röka dig med enris och tvätta dig med
sjudande ättika», sade han. »Pesten? Hvar har den
kommit ifrån och hur har han kommit hit? Den måtte
väl icke komma till oss bara!»

»Om vi äro för mer än andra, så kommer han icke till
oss, men eljes är ingen säkerhet», svarade Botvid
och gnuggade händerna med snö, hvarpå han anträdde
hemfärden.

Giacomo följde honom under tystnad på ett försiktigt
afstånd.

Man hörde endast snöns hväsande om fötterna,
en domherre som pep, en snöskata som
skvattrade. Skymningen föll, och nu märkte de, att
det var längre hem än de be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free