- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
176

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

»Ja, där ä’ vi alltid! Prästen läser i kyrkan och
ber Gud om god årsväxt, och köpstadsmannen brummar,
när Gud ger god växt! Tvi vale sådant folk, som ska’
lefva på andras nöd!»

Paul ville svara, men nu kommo båda morsorna emellan
och tiggde för himlens skull om julafrid.

De bägge motståndarne tego och kastade onda blickar
på hvarann. Men Mats och Karen drucko på samma kant
ur samma stop, och de båda gummorna sågo mysande på
hvarandra.

»Få mig saltkaret!> sade Per och sträckte ut
armen. Mats räckte fadern saltet, men råkade spilla
på duken.

»Hushålla med gudslånet», stack Per in, >saltet är
svåra dyrt.»

Paul kände gadden, men teg så länge. Nya ämnen togos
upp af gummorna och ovädret afleddes. När man slutat
äta, gingo Paul och Per ut för att taga frisk luft
och se på åker och nöt. De började med ett besök i
nöthuset.

»Hvad ger du mig för den här?» frågade Per och drog
tjuren i svansen, så att han stallade.

»Om du ändra’n till oxe och kommer in till sta’n me’n
i vår, så ska’ du fa veta’t.»

»Det är ingen krok i ärtåkern, men inte kommer min
oxe till sta’n!»

»Få väl se», sade Paul.

»Hvad få vi se?» frågade Per och lade örat på
sned. »Jag vet nog era funder, men fast son fått tryne
i gärsgårn, så är inte sagdt, att rumpan är så snart
efter.»

»Vi få väl se, få väl se!»

Per ville inte fråga mer. De gingo vidare och kommo
in i stallet.

»Hvad ger du mig för den här?» frågade Per och
lyfte på svarta hingstens bakben. »Tio kvarter öfver
ryggbastet. »

»Min åtfux är elfva och frånfuxen är tio och en half»,
sade Paul.

Det hörde inte Per, utan öppnade hingstens mun för
att visa hans sköna tänder.

»Det var ett får till häst», sade Paul. »Så där skulle
du göra åt fuxen, och du skulle aldrig höra gök mer.»

»Hvar talar vid sin like, sa’ mjölnarn, hm! ...»

Samtalet tog icke någon fart. Man såg på fåren, man
såg på grisarne, men Pauls deltagande lät antingen så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free