- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
181

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iSi

pet blef godt. Och sä. gick det nya året in med
hopp för de unga och äflan för de gamla l

När första snön föll i november, spände Per sin svarta
hingst för släden och tog Mats med för att åka in
till sta’n och tala om bröllop. Skörden hade varit
bättre, än man vågat vänta, och Per kunde lägga opp
till utstyrseln en bra nog summa. Föret var klingande
på landsvägen, och Per var vid godt lynne, oaktadt han
icke kunde behärska en viss oro öfver att åter komma
in till staden, där han icke varit på tio år, då han
hade en mängd missöden, som gjorde honom stadsborna
förhatliga, hvarför också Mats aldrig fått någon
stadsresa, utan nu befann sig på färd till en plats,
full af underbara saker, dem han fått utblomme-rade
höra förtäljas af hemkommande bönder och hvilka låtit
som sagor för honom.

Det gick friskt undan, ty Svarten var en god
slädtraf-vare, och det dröjde icke länge, förr än
de hörde Norrebro dåna under hästhofvarne. Mats var
alldeles bedöfvad af det underbara han såg. Sådana
hus, stora som berg, och så tätt de stodo inpå
hvarann.

»Tänk», sade han, »så goda grannar de kunna vara,
och vi på landet kunna knappt hålla frid på
fjärdingsvägen. Och så mycket kyrkor l Tänk, så
gudfruktiga. Och råd-stun midt i byn! Där kan man då
få rättvisa hela da’n!>

Men Per grinade och svarade intet.

De kommo till tullporten, som artigt öppnades och
slöts, utan att man behöfde stiga af. Mats tyckte,
att det var ett vackert bruk, ty han visste, hvad
det vill säga att öppna grindar. Men Per smällde
med piskan, så att trafvarn tog till att löpa, ty
man skulle komma som folk in till bys. Men då blef
det ett anskri bakom dem, och framemot dem rände två
knektar med fällda hillebarder och en tredje fattade
Svarten i bettet och stannade släden.

»Tänker du rymma, din fördömda bondschatte!» utropade
portsvennen, som hunnit fram.

»Rymma?» frågade Per ödmjukt, som nu erinrade sig
sina gamla olyckor.

»Håll din mun och kom med bara!» Och nu leddes Svarten
ned till portstugan, där de resande fingo vänta en
half timme, innan släden var genomletad och deras namn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free