- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
190

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

men Paul och hans kvinnor hade redan sett honom och
vinkade nu med sina handkläden. Per lyfte på mössan
och låtsade grina mot solen. Mats kom utspringande
och öppnade vagnsdörren. Mor stod som vanligt på
farstukvisten och började niga, när hon fick se
vagnen. Och så kom man in i stugan, där mor bullat
upp för att fägna sitt främmande. Och Paul talade om
väglaget och sista kriget, och Per utredde frågan om
kyrkotiden, men mor hade sin korf-kittel och sina
far, och Mats hade sitt med Karen, så att det blef
icke fråga om missväxt, fuxar eller något annat,
som kunde störa friden.

När de ätit, gingo gubbarne ut. Men Per hade ingen
lust att visa ladugården och spannmålsboden, och Paul
aktade sig att tala om fuxarne. Slutligen kom också
det andra och det Per mest fruktade. Paul tog upp:

»Nå, Per, är du klar nu att slå till? Barnen gå och
tråna, och det lider på tiden.»

Per tittade norrut, som om han skulle hämta svaret
därifrån.

»Du stannar väl öfver midda’n>, sade han, >så fa vi
talas vid sedan?»

»Kanske du inte kan lägga opp?» sade Paul. »Det vore
skada, för det är flere bud nu!»

»Jag inte lägga opp? Hå! Mitt pund rostar inte så fort
som andras, och fast jag inte blir rik på missväxt,
så blir jag inte heller fattig. Det ena hjälper det
andra.»

»Kanske bror vill vara god och lägga opp då, för jag
skall hem till midda’n igen.»

Per blef orolig.

»Efter midda’n», svarade han lugnt. »Har man väntat
så länge, så kan man vänta lite till, och jag tänker,
det inte står dig så för lifvet.»

I detsamma hördes hästtramp norrifrån. Per rock till
och spejade. Där kom drängen ridande, utan oxar;
alltså voro pengarne här. Han tog munnen full och
fortfor:

»Men är det så, att bror är i förlägenhet, så ska’
jag lägga opp med detsamma!»

Drängen kom närmare, men han var icke ensam. Bredvid
honom red en väpnad man, som höll i ena ändan på ett
rep, hvars andra ända var knuten om drängens händer.

Hästarne stampade fram i vägsmutsen och stannade. Per
vardt stum.

»Håll an där!» skrek den beväpnade
fogdesvennen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free