- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
200

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallades. Dansen var i full gång kring majstången,
men de gamle männen syntes icke, såsom eljes var
vanligt, samlade som åskådare omkring de unga, utan
hade krupit in i stugan, där de sutto på bänkarne
omkring det långa bordet och drucko öl. Då Jesper och
Thomas trädde in, hälsades de kort och högtidligt
af värden, som bad dem sitta. Det rådde en tung,
dyster stämning därinne, och det kändes i luften,
att något oväder samlade sig. Nämndemannen hade plats
i högbänken och var röd i ögonen, som om han druckit
eller talat för mycket; de andra sutto med nedslagna
blickar. Thomas, som var bland de äldre och ansedde,
ansåg sig böra säga något först.

»Träffas vid kyrkan i morgon?» sade han.

Ingen svarade. Men då tog nämndemannen vid med sin
flinka tunga.

»Just den strängen vi spelat på, gamle
Thomas. Gubbarne här, ser du, ha’ sina
betänkligheter, som en inte alls kan fatta eller
förstå. Att bära värjor eller vapen har redan
varit förbjudet i hundra år, och att en icke lydt
öfverheten, är icke öfverhetens fel. Men nu gå de
här gubbarne och tro, att det är elakhet af höga
öfverheten, men det är det inte. Lite hvar vet nog,
hvad buller och svårigheter det har fört med sig,
att man går med knäfvelspjut och bågar; när sinnet
rinner på, så är det inte långt till handgemäng,
det känna vi nog. Och hvad det vrövlet angår, att
vi ska’ ha’ något att försvara land och rike med,
så behöfs det aldrig komma i fråga mer, ty det gör
höga öfverheten själf.»

»Håll där», sade Thomas. »Skam tage svenske män,
om de inte längre kunna försvara land och rike,
utan att behöfva dra’ in främmande knektar. Den
gången dansken skulle ur landet, då gick det för sig
med skäktor och yxor. Nej, du herrerackare! Det är
inte där det sticker. Det är inte för den saken ni
ta’ vapnen från oss. Nej, I ären rädda, att banden
trycker, våldet går för långt, när konungens svin ska’
släppas i hans åker! Hör det! Nu är ni manstarkare,
och därför komma vi till kyrkan i morgon på sätt, som
sagdt är, men kom igen en annan gång, så var säker,
att yxor och knifvar bita också på räfpälsar.»

»Thomas, Thomas lilla», sade nämndemannen hånfullt,
»du ska’ inte vara så stor i orden, så blir du inte
så liten på jorden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free