- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
414

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På akterdäck sitter Tekla halfdöfvad med sin mor,
medan fadern är nere i kajutan med åldermän och bisittare
för att vidtaga anordningar. Hon har redan granskat de
andra jungfrurnas skor och kjortlar och funnit, att hon
råkat i ett sällskap, som var henne likgiltigt. Hennes ansikte
är blekt, och ljuset, som tränger genom det unga
björklöfvet, kastar in något svagt grönt i skuggorna, som ger
hennes utseende ett visst sjukt förnämt. Hennes stora
svarta ögon med den starkt vidgade pupillen stanna
hvilande på en röd nejlika, som sitter instucken i löfverket.
Hon ser ut, som om hon ej visste, hvad hon skulle göra
bland dessa främmande människor, och hon har följt med
för att slippa vara ensam hemma och för att få en ny
klänning. Modern sitter tyst och skrämd öfver att se sig
utdragen ur sin håla, och det starka dagsljuset plågar
henne.

Men nu styr galären med fulla segel ut på fjärden, och
mellan löfruskorna synas gröna stränder med hvita hus,
båtbryggor med flaggstänger, varmbänksfönster och
poppelalléer, röda stugor och hvita björkhagar, gröna rågåkrar
och kanariegula ängar. De friska böljorna plaska mot
båtens skrof, och himlen står kornblå öfver land och vatten.
Tekla såg taflorna rulla förbi, kände sjöluften svalka mildt
om tinningarna, och hon vaggades af musikens gungande
rytmer i en lugn harmonisk stämning, som gaf hennes
ansikte ett uttryck af frid och belåtenhet. I detsamma hörde
hon en röst, som hon ej kände, tilltala sig från sidan.

Hon såg upp; ynglingen stod där med ett bredt gult
bandoler öfver bröstet och räckte fram en bandros.

»Nej, se, är det I», utbrast han förvånad. »Tänk, att vi
skulle råkas en gång till i lifvet. Jag hade tänkt så många
gånger stanna på gatan, men jag vågade inte. Får jag lof
att föreställa mig för er fru moder?»

Och med en artig bugning föreställer han sig för modern:

»Mitt namn är Robert Clement! Jungfru Tekla och jag voro
konfirmander i Sankt Gertrud. Mottag en bandros.»

Tekla hade icke fått fram ett ord, och modern visste ej,
hvad hon skulle säga.

Herr Clement utdelade sina märken och kom tillbaka till
de två fruntimren.

»Kanske jungfrun behagar stiga upp på bryggan och se
på utsikten. Vi ha just Bockholmssunds undersköna
stränder förut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free