Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Och så dansade hon fram öfver bron, som ledde ut till
badhuset.
Inkomna i den praktfulla paviljongen, som var möblerad
med stolar och bord af indiskt rör, började de lägga
af sig kläderna.
Ehuru själf kvinna, kunde Tekla icke underlåta att
beundra den härliga gestalt, som nu blottade sig
för hennes ögon. Hon såg en liten rosenröd fot,
mjuk och välbildad som en barnhand, med alla tårnas
naglar kupiga, mjölkhvita som pärlemor, utan en
skrynka eller bugla, och hänförd af att se skönhet i
människogestalt, böjde hon sig ofrivilligt ner, fattad
af ödmjuk smärta att erkänna sig såsom ett lägre slag
af människobarn, och kysste den lilla foten.
»Hvad gör du, tokiga flicka?» utbrast fröken Ebba
med låtsad harm.
»Jag kysser min ängels fot*, svarade Tekla med
undergifvenhet och började fästa sina kläder igen.
»Och du ärnar icke bada?» frågade fröken Ebba,
låtande det ena plagget efter det andra falla.
»Nej», svarade Tekla, »det är för kallt för mig.»
Men sanningen var, att hon icke ville blotta sin
kropp inför väninnan, ty hon visste, att hon skulle
behöfva blygas för sina af arbete, dåliga kängor och
vanskötsel missbildade fötter.
Fröken Ebba stod nu afklädd på trappan till bassängen
och höll händerna tryckta mot sin af den friska luften
skälfvande unga barm.
Plötsligen, likasom gripen af minnet från en liknande
belägenhet, utbrast hon, i det hon kastade sig ner
i vattnet:
»Låt se nu, om jag är en häxa och kan flyta!»
Det genomskinliga vattnet delade sig och slöt
sig omkring den bländande hvita gestalten, hvars
båglinjer tycktes smälta ihop med vågens, som utifrån
hafvet rullade in, och det violbruna håret spreds på
böljan som en knippa lösryckt sjögräs. Därpå vände
sig flickan på rygg och se, hon flöt på vattnet som
en spån.
Tekla erfor en beklämning, som om hon återsett det
ohyggliga uppträdet vid Blasieholmsbron, och till
morgonens och förmiddagens iakttagelser hopade sig
de nyss gjorda.
Men när hon såg denna blomstrande ungmö i all dess
nakenhets majestätiska skönhet, såg detta lugna
leende, denna rena blick, som nerifrån vattnet tycktes
se rätt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
