- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
446

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

»Ja, det känner vi», menade herr Clement, >men det här
är ett alldeles särskildt fall, då endast inskridandet
från fadersmyndighet kan återföra en pliktförgäten
maka till sitt hem. - Väl bekommet, svärfar!»

Den gamle drog en väldig sugare ur det rymliga glaset,
torkade sig om munnen och blef mjukare.

»Jaså, hon vill inte komma tillbaka. Har blifvit
förnäm - åh ja, det var hon passeligt förut. Då ska
jag hämta henne.»

»Vill I det, svärfar, då har I gjort ett godt verk,
som jag inte skall förgäta i brådrasket.»

»Jag går genast», svarade gubben, »om du ger
mig reskassa, för tvä och en half milar har jag
marscherat förr på dagen. Och tar jag inte bukt på
den rackarungen, så ska du få kalla mig en stöfvel. -
Det var ett rasande godt vin det där, du!»

Herr Clement ville icke låta gubbens eld slockna
genom flere ordbyten, utan blåste hellre på brasan
med ett nytt glas alicante och några blanka dalrar
samt en hel mängd lyckönskningar till god resa.

Och så tog gubben sin käpp, drack ur sista droppen
ur glaset, skakade hand och gick.

Fru Tekla satt en aftonstund, när solen sänkte sig
öfver skären, ini grottan vid svandammen och såg
på, huru de hvita änglafåglarna seglade och döko på
den stilla runda spegeln, som återgaf aftonhimlens
rosenfärger. Svåra tankar syntes trycka henne och
hennes fot, som skrapade mot sanden liksom ville
den trampa ihjäl något kryp eller utplåna en fläck,
antydde en inre oro, som måste ge sig luft.

De sista dagarne hade visserligen intet öfver höfvan
mär-keligt förefallit på gården, men sysslolösheten
hade gifvit Tekla tid att tänka öfver sin ställning,
och i godan ro, sedan första hänryckningen lagt sig,
hade hon börjat lägga märke till saker, som förut
gått henne förbi. Sålunda hade hon sett, huru fröken
Ebba bemött henne mindre uppmärksamt på sistone,
huru baron Magnus i dess ställe blifvit enträgnare
i sina höfligheter, huru tjänarne visat henne ren
afvoghet och till och med kastat efter henne ord af
misstänkt betydelse.

När allt blef sammanlagdt, fattades hon slutligen af
den tanken, att hon varit för länge kvar, men när hon
dagen förut ånyo framkastat sitt förslag att resa,
hade fröken Ebba

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free