Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var arfprinsens till Stockholm!» mumlade medikus
bakåt löjtnanten, som stannat inne i förstugan.
Åter plaskade det i snöslasket, en huggvärja
skramlade, en läderväska på en blå rock med gula
knappar skymtade och försvann.
»Svär på, att det var Holsteinaren, som gick till
Uddevalla! Kommer fler, lita på det! Jo, jag hör dem,
för de komma manstarka!»
Tre svarta flaxande kappor fläktande likt segel i
vändning och tre par drabantvärjor yrde förbi.
»Det var dödens husarer, som gick till Strömstad för
att finka Görtzen, så sant jag kan gissa rätt. En
skall dö för folket, och det var inte nog med Honom,
för den våga de inte på, inte på hans döda mull
en gång, men rätt är det inte. Jaja, man har sett
så mycket och mer får man se! Här stundar tider,
löjtnant Carlberg; här stundar tider.»
»Det har alltid stundat tider, medikus, och man har alltid
velat rifva döda ur mullen, se’n man kastat dem på vrak,
när de lefde, men den här gången undrar jag ...»
»Hvad för slag!» höjde medikern rösten, men blott för
att strax därpå sänka den, likasom om han ändrat mening.
Skyggande med handen för ljuset vände han om in i
stugan, följd af löjtnant Carlberg, som väntade sig en diskurs,
hvilken efter all sannolikhet ej skulle uteblifva.
Men i stället för att stanna i yttre stugan,
där de båda männen hållit vakan, öppnade medikus
Neuman dörren till inre rummet, och på tå, som om
man fruktade väcka en sofvande, trädde de nu in i
kammaren.
Belyst af fyra oputsade talgljus syntes det lilla
rummet sväfva i halfmörker, och genom röken från
ljusbranden visade sig på de spånade väggarne dåliga
träsnitt af Tsar Peter med sitt lifliga, själfulla
ansikte, vid sidan af konung Augusts plussiga
drag med glosögonen och den liderliga hakan, båda
upphängda öfver en slagbänk, på hvilken låg en stor
underofficersvärja.
När medikus snoppat ljusen, visade sig en lång
fällbår, på hvilken låg en mörkblå kappa, vid hvars
nedre ända ett par snedgångna ryttarstöflar stucko
fram och på hvilka syntes spår af illa aftorkad lera.
Under den våta kappan tecknade sig så småningom, när
ögat vant sig vid ljuset, konturerna af en medelhög
man med spetsiga knän, breda ror, hängande smala axlar och
en mycket framstående näsa, som uppbar det skylande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
