- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
481

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»O, du vishetens gudinna lilla, du är så älskvärdt
stupid att jag blir stormkär i dig!»

»Kan du älska din fula Ulla, du som alla kvinnor vilja fånga?»

»Jag älskar ingen annan än dig, det vet du, men ...»

»Men ...»

»Men jag skulle råka i färre frestelser att upphöra,
om du ville besvära dig vara mindre gouvernante och
mera älskarinna!»

»Älskarinna? Din äkta maka?»

»Min äkta älskarinna! Var det, blif det, och du är allsmäktig!»

»Eljest går du ifrån mig! O, jag har känt det, jag
har lidit af det, jag vet att man vill skilja oss.»

»Jag tror mig ha märkt det, men hittills har jag
icke iakttagit några symptom hos mig som talat för
sannolikheten af dina farhågor.»

»Hittills? Men när du far kronan, som jag lägger på ditt hufvud ...»

»Då skall jag vara mot dig trogen såsom mot alla goda gåfvors gifvare!»

»Så säger du nu!»

»Så känner jag det nu!»

»Biskop Benzelius!» anmälde adjutanten i dörren, afbrytande
samtalet, som hotade taga en hetsig karaktär.

Arffursten kysste drottningens vackra hand, hvars
mejslade fingrar gjorde en gest såsom af en senromersk
marmorstaty, och aflägsnade sig med alltför snabba
steg som både röjde en brådska att få slut på
kärleksgnabbet och komma till mera intressanta ämnen.

* * *

I audienssalen stod den ännu ungdomlige biskopen,
en fransk abbétyp med silkesstrumpor, poignetter,
kras, och höll en trehörnig, dock svart, alldeles för
njuggt tilltagen hatt mellan sina ringprydda hvita
fingrar. Hans liffulla ansikte med spelande drag
tycktes leta efter ett passande uttryck att möta sin
herre, som oaktadt han ännu blott var drottningens
gemål, dock fört styrelsen under de två år hennes
namn lånats åt konungalängden för att man skulle få
rådrum till holsteinska hertigens aflägsnande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free