Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sköka!» ljungade den unge grefvens häftiga stämma;
»sköka för Gud och människor, som låter enlevera sig
till ett uselt näste som detta hus!»
»Vid Gud, broder, du talar det som icke är sant ett
enda ord; för allt hvad heligt är, tro mig, jag har
icke vetat annat än att mina vägar varit de rätta;
och hur jag kom i detta hus kan jag icke säga; jag
råkade i skada, och någonstans måste jag in för
att få hjälp! Är jag då icke här under konungens
beskydd? Och har han icke strax skickat bud till vår
moder för att lugna henne?»
»Har han? Har han? Och hvad sa’ mor då?»
»Hon förklarade sig fullkomligt lugn då jag var i så goda händer.»
»Hon också! Hon, min mor? Godt! Då är hon en kopplerska!»
»Edvard! Tänk hvad du talar!»
»Och i sådana händer l En kungs! Hvilken kung? En
illegitim usurpator! En partibulvan! Ty när
konungaättens hufvudlinje gick ut med konung Carl,
skulle enligt svensk grundlag kronan gått åt manssidan
till Holsteinska huset! Denne konung med Arvid Horns
nåde, som sitter till bords med slödder och doppar i
samma fat som tyska äfventyrare, denne skall ha min
syster till frilla. Sacré nom de Dieu! Och du, slyna,
lånar dig till komediantspel och lockbete! Men så
sant jag räknar anor från härmästare och romerska
riksgrefvar, så visst som min sköld ej bär andra
fläckar än af blod från Clissow och Pultava, så skall
jag korsa min värja med förföraren ...»
»Antages, herr grefve!» afbröt konungen, som öppnat
dörren så bullersamt som möjligt för att ej bli tagen
som lyssnare. »Men hör noga på: jag drar min värja
från Oudenarde och Malplaquet för fröken Hedvig Taube
mot hennes bakdantare – för hvem drar ni er plit från
Karlskrona skeppsvarf?»
Den unge grefvens ordsvall stannade af ett ögonblick,
och böjande hufvudet som om han velat pressa fram
ett svar ur strupen, skakade han endast på hufvudet liksom
han sökte sticka ut detsamma genom maskorna i ett nät.
»Ni svarar ingenting på min fråga!» upptog konungen mildare.
»Jag skulle kunna svara, men ...»
»Ni är rädd för min onåd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
