Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
»Du menar: utan Emerentia l»
»Ja, det menar jag! Och utan Broman menar jag
också!»
»Det är skillnad på folk, det!»
»Ja, det är skillnad, liksom på vårt förhållande
till dessa personer. Broman är endast mitt umgänge,
men Emerentia är din vän. Och att ha vänner, när man
är gift, är trolöst! Ty det är trolöst att förråda sin
mans hemligheter för tredje person. Och rtär jag gifte
mig upphörde jag att ha andra till vänner än dig!»
»Och Broman se’n!»
»Broman har haft mitt förtroende i politiska intriger,
men aldrig, aldrig hör du, i vårt, ditt och mitt
enskilda förhållande, och skulle han ha vågat nämna
ditt namn utan i samband med politiken eller försökt
ett omdöme, skulle jag ha sparkat honom dit ner
därifrån han kommit! - - - Ulrika, vi stå vid en
korsväg i vårt lif, där vi antingen måste Skiljas
eller följas. Men följas ensamma! Välj!»
»Du är otacksam, Fredrik, då du vill beröfva mig min
enda glädje, så oskyldig som den är, du åt hvilken
jag dock offrade min kröna!»
»Ditt skämt är superbt, min kära! Din krona! Min
kröna! Vill du ha den igen utan mellangift? En
värdelös gåfva är ingen tack värd, mycket mindre
tacksamhet som skall vara evigt.»
»Detta är alltså tacken ...»
»Tacken för hvad?»
»För kronan, som ...»
»Som ingenting var värd! Och din enda glädje,
Emerentia von Duben, är ingen oskyldig glädje, då
den vållar mig stor sorg och många bekymmer, då den
kanske blir orsaken till vår olycka.»
»Sådan var då din kärlek, Fredrik! Ingenting offra
för din makas sällhet ...»
»Min goda Ulrika, om jag tror att vår sällhet beror
på att vi offra tredje man, så offrar jag henne för
min del. Hvad offrar du?»
»Nu slutar jag detta samtal, som endast blir
sofisterier genom ditt resonemang», afslutade
drottningen och reste sig. »Men jag har väntat länge
att detta skulle ske som nu inträffat, och som jag
vet orsaken, så vill jag vara betänkt’på att finna’en
ändring.»
1 Hon gick mot sängkammärdörren, och då konungen
gjorde min af att följa henne, lyfte hon sin hand:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
