Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
»Ers Majestät är kallad till rikets valkonung under
vissa betingelser . . . Därnäst ha vi en fråga af
ömtåligare art, men alldenstund Ers Majestät manu
propria ingått på alla villkoren, så äro svårigheterna
öfvervunna.>
»Hvad handlar den om?»
»Den handlar om, med förlof, det otillåtna
förhållandet mellan vår nådiga drottnings vigda make
och ogifta fröken Hedwig Taube.»
»Det är icke otillåtet enligt tysk lag!>
»Men enligt svensk l»
<
»Mina privataffärer angå icke riksens ständer.»
»En konung får icke ha några privataffärer här i
landet, ty han ar ingen privatperson.»
»Det vore nog?»
»Ja, det är nog l Och när en konung behandlar landets
angelägenheter med det lättsinne som Ers Majestät, så
får han också ursäkta att landets regering behandlar
hans enskilda angelägenheter med allt det allvar de
förtjäna. Vill konungen vara privatperson, så må han
abdikera, ty offentlig person och enskild på samma
gång det får han icke vara.»
»Hvad fordrar man?»
»Upplösning af förbindelsen.»
»Hvarför?»
»Emedan den blamerar landet i dess representants
person.»
»Det sker aldrig.»
»Men medgifvandet är underskrifvet.»
»Oläst ja!»
»Hvarför läste Ni inte först?»
I detsamma upplyste en blixt det i mörker fallna
rummet och gjorde ett afbrott i samtalet.
»Herre Jesus, min son!» utropade konungen och störtade
ut i trädgården, där han fick fatt i barnet, som,
lämnadt ensamt, lekte i sanden under det åskregnet
piskade ner. Och med den lille på armen skyndade han
in i salongen, där kanslipresidenten med oro väntade
hans återkomst.
»Herr grefve!» upptog konungen, »ni har antydt att jag
skulle ha att välja mellan kronan och barnet! Nåväl,
jag har valt! Tag kronan åter, den är mig värdelös
vid jämförelse med det som är mig det enda dyrbara!»
Grefve Gyllenborg syntes ett ögonblick slagen, ty,
oaktadt allt, var konungen en högst nödvändig person,
både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
