Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, rätt må vara rätt, om ock världen skall ramla! ...
Tänk detta: Han ersätter rådskammaren, som slutligen var
Schröderheim ensam i sängkammaren, med Högsta
domstolen, där konungen endast har två röster, och där ofrälse
få stämma och säte. Det är demokratiskt! Alla ofrälse
få rätt att förvärfva frälsejord! Det är en revolution!
Förtjänst, ej börd, skall gälla vid befordran! Det är
Anckarströms läror! Inga monopol i näringarna! Hör Halldin,
majestätsförbrytaren, som höll på att mista hufvudet!»
»Ja, men adeln är också människor!»
»Adeln är människor, men de andra äro också
människor. Och huru klarade han sig icke för de eviga
beskyllningarna om slöseri! Han har ju ärft Carl XII:s skulder
delvis! Sveriges förstörare lefver ju ännu som sitt folks
plågoande! ... Nej, Ribbing, jag kan inte vara med om
detta!»
»Vänta, får du se!»
Nu hade folk samlats i kyrkan, och bland dem syntes
general Pechlin, fastän han försökte göra sig osynlig.
Kommen i närheten af Horn och Ribbing, ställde han sig att
betrakta ett epitafium, och med ryggen åt de båda
vännerna från Hufvudsta talade han, alltjämt betraktande
epitafiet.
»Anckarström har flytt! eller rest till Gottland. Några
säga af fruktan att bli häktad, andra mena, att han fått
skrupler efter konungens anförande på Riddarhuset, hvilket
visar, att han själf icke är mogen, då han låter narra sig af
löst prat. Hör på det här bara: ’Ett lika fritt folk bör äga
lika rätt att besitta jord i deras gemensamma fädernesland ...
men – här kommer ett men! – åt adeln bibehålles
ensam rätt till säterier ... et cetera.’ Eller det här: ’Endast
förtjänst och skicklighet gälla vid befordran, dock – här
kommer ett dock! – förbehållas åt adeln rikets högsta
ämbeten!’ – Därpå befästas adelns privilegier från 1723 –
dock! endast i det som ej strider mot denna säkerhetsakt!
Det är ju bara skoj! – Nej, jag trodde bättre om
Anckarström! Farväl, ynglingar! Klockan elfva börja
arresteringarne!»
Och så var han försvunnen.
Horn stod där bedröfvad, som om han mist all tro och
styrsel.
»Pechlin är en demon», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
