- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
41

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träffar, stod efter högst få sina likar i landet, sutto endast
tvenne karlar utom värdshusvärden. Den ene af dem kom
fram till oss och frågade mycket angeläget, hvilka vi voro
och hvart vi ämnade oss. Stefan, som var ifrån denna
trakt och derföre bättre kände dess dialekt, svarade kort
och obestämdt, och misslynt och stött begaf den främmande
sig ut ifrån oss. Stefan sade mig, att det var en
Kaness, en af detta beryktade bergets rofgiriga herdar.

Vi hade betalt vår förtäring och suto ånyo till häst;
då begynte Stefan att med sina många ruskiga historier om
dessa Kanessar hålla mig varm om hufvudet. Detta folk,
sade han, erhålla af godsegarne nere vid foten kring
berget obetydlig lön och kost och måste för denna ansvara
för vallningen. Men deras fållor blifva ofta smyghål för
rån och tjufverier, hvartill äfven deras aflägsenhet
lockande bidrager, och det är sällan man kommer helskinnad
förbi dem. Jag vet, att dessa herdar under sitt vallande
äfven hafva ögonen riktade på de byar, gårdar och landsvägar,
i hvilkas närhet de befinna sig, och jag vet äfven,
att detta gäller om det stora flertalet af detta sällskap.
Jag vågade icke förut nämna något härom för herrn, men
det oaktadt — är dock ännu intet förloradt, ty träffa
Kanessarne på vapen och fast och stilla mod hos de
resande, komma de alltid till korta och draga sina färde, så
framt de icke genom sin öfvervigt i antal kunna hafva
säkert hopp om en lycklig utgång.

Så talade min Stefan, men jag såg efter våra pistoler.
Allt var i ordning, och vi redo båda hästar, om hvilkas
snabbhet och skicklighet vi voro förvissade. Klockan
var omkring 3 eftermiddagen, då vi, efter att hafva
passerat några boskapsfållor, som lågo på sidan om skogen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free