- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
61

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den beklagansvärda Utvandrarefamiljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



ligen åtskilja flera, flera rader stora, trekantiga, på sidan
uddhvassa tänder. Men innan han ännu hade hunnit till
den gamla Lengnick, som emedlertid kommit närmare
skeppets sida, hade Willjam dykat ner och kommit rakt
under hajen.

Med förfärligt raseri stötte han här knifven i
hafskolossens buk, så att hafvet i dess grannskap
ögonblickligen blef rödt. Knifven hade ända till skaftet inträngt
genom de köttiga, ätbara fjällen, genom huden och det sega
köttet. Med fruktansvärd kraft rusade hajen, då han kände
den farliga fienden under sig, högt upp i vädret. Utom
sig piskade han vattnet med sin elastiska, böjliga stjert,
och vi kunde i detta ögonblick få en öfversigt af det
jättelika djuret, som säkerligen var 28 à 30 fot långt.

Hajen vände sig genast från den gamla Lengnick,
som nu fattat tag i en ända och redan sväfvade öfver
hafsytan.

„Willjam — ropade han — min Willjam, kom hit!“
— men Willjam var en för hederlig yngling, att han skulle
tänka på sin egen räddning, förrän han ännu visste sin
fader i säkerhet.

Med upprepade knifstötar hade han ånyo sårat hajen
och med skickliga svängningar lurat honom; förgäfves
flåsade odjuret och piskade den gröna böljan, i hvilken han
sökte den raska Willjam.

Andandes djupt dykte denne allt närmare och
närmare skeppet; några alnar ifrån sig såg han tågändan
flyta; seende sin räddning, anstränger han sig med kraft.
Han fattar i ändan; manskapet jublar, — han sväfvar
redan öfver vattenytan. De draga honom upp.

Men si! — — Den blodröd färgade vågen delar sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free