- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
63

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstridaresällskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Den muntra gossen var genast redo dertill och satte
sig på en liten pall bredvid modrens fötter.

„Jo, ser du, mamma, när pappa väl fått biljetterna i
handen, så ledde oss en karl genom en gång fram till
våra platser, der det knappast fanns en enda bänk mera
ledig. När vi nu väl hade kommit till ort och ställe,
ringde det genast, och en liten häst hoppade in och sprang
sedan i en ring rundt omkring. Icke långt derefter
kommo fem eller sex gossar inspringandes, bockade sig och
sökte nu den ena efter den andra komma upp på hästen.
Det lyckades dem alla, och jag måste just skratta, när de
der små ryttarne sprungo upp och ner, ibland öfver, ibland
till höger, ibland till venster och ibland bakom hästen.“

„Du hade således roligt åt de der små, snälla
gossarna?“

„Ja, visst, mamma lilla — menade Anton — men
också åt de stora menniskorna, som kommo derefter och
gjorde ännu mycket svårare konststycken och icke blott
suto, stodo, knäböjde eller lågo på hästarna, utan också
hoppade högt upp i vädret, mången gång öfver stora
dukar och en gång genom fyra tunnband, som man höll
framför dem. Aj, jag blef just ängslig till mods, när en
karl också sprang baklänges genom ett sådant och kom
ganska riktigt ner på hästen igen. Men så var det ock
så mycket roligare, när han stod der som fastsurrad, och
det sedan bar i väg, huj! så det ordentligt svedde kring
öronen. Jag hade väl velat flyga med en enda gång.“

„Såå? — frågade modren. — Du hade kanske lust
att nu genast blifva en sådan der konstridare?“

„Det kunde vara både med och mot — sade Anton
— hur man vill taga det. När jag kommer ihåg, hur den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free