Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Den fula handen och den vackra handen. En sannsaga, af Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu berättade hustrun för honom, huru hon varit till
mods, och huru fogeln sjungit i träet, och huru hon
tänkt, att om de började arbeta, så kunde det bli
annorlunda med dem. Och han ref sig bakom örat
och tänkte, att det kunde vara någon ting i det där,
och så kystes de och lofvade livar* andra, att de
skulle börja lefva på annat sätt.
Och hela dagen arbetade de hvar på sitt håll,
och hela dagen syntes ej den fula handen till och
tog ingen ting af dem. Men sant är, att de icke
hade mycket att mista, ty så hade den fula handen
farit fram. De hade kvar bara en enda gryta och
litet potatis i en korg, men inte bröd. När den unga
hustrun om aftonen kokade potatisen i grytan, tänkte
hon: ”Tänk, om den fula handen nu kommer och tar
grytan med!” Och hon var i, stor ångest. Men nej:
ingen ful hand såg hon komma; och när potatisen
var kokad och hon skulle sätta honom på bordet, se,
då såg hon en liten hvit vacker hand, som lade en
brödkaka vid hennes tallrik och en vid Svens. Och
fogeln i träet sjöng:
”Flit förvärfver bröd,
flit fördrifver nöd;
dröjer vack;ra handen inne,
så blir fula handen ute.”
Hon blef så glad, så glad, att hon så när hade
släpt potatisen ner på golfvet för att springa fram
och kyssa den lilla välsignade hvita vackra handen;
men denna försvann i det samma, och nu kom
mannen in ifrån sitt arbete bärande en stor börda ved,
och hustrun berättade med glädjetårar, hvad hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
