Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om jättar - 1. af Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jättarne omtalas såsom till later klumpige och
tunge samt mycket storätne. En jätte på Bolmsö
skulle bära tolf tunnor smör till Kronobärg såsom
skatt ifrån bönderne i Vestbo. När han kom fram,
skulle han få ett mål mat, hvarvid han åt upp en tunna
smör med bröd till och drack ut ett helt kar med
öl; och så gick han hem igen.
Till lynne voro jättarne enfaldige och dumme.
Ofta förekomma berättelser, i hvilka jätten bedrages
af någon klipsk vallare.
För öfrigt voro jättarne råe hedningar. Sägnen
förvarar ännu minnet om deras samfärd med Oden
och Tor, af hvilka den förre jagar bärgkärringen med
sina hundar, och den senare tänder eld på jättens
fähus och dräper honom själf. När de första kristna
kyrkorna skulle byggas, läto jättarne stundom intala
sig att biträda vid arbetet, men blefvo här såsom
alltid genom någon list bedragne på den utfästa lönen.
Oftare förekommer då, att när kyrkan började resa
sig nere i dalen, stod jätten eller jätteéan
ofvanföre på bärget och sökte slå ned henne med en kastad
eller slungad sten. När sedan kyrkoklockan lät
höra sig, kunde jätten icke lida ljudet af ”den stora
skällekon”, utan drog bort öfver bärgen till andra
nejder.
Gunnar Olof Hiltén-Cavallius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
