Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillflykt till bibliska berättelser, då han nämligen vill ådagalägga, att kännedomen om naturen är den äldsta af alla vetenskaper. Ty, menar han, det framgår af den heliga skrift, att Gud förde fram alla kreatur inför Adam i paradiset, på det Adam skulle taga dom i betraktande och gifva dem namn. Men det är otänkbart, att bestämda namn kunnat gifvas förutan bestämda kännetecken. För att finna dessa kännetecken måste Adam ovilkorligen hafva egnat sig åt studiet af djurens beskaffenhet och egenskaper. Alltså hade denna vetenskap blifvit honom ålagd af Gud sjelf.
Med anledning häraf uttalar Linné sin förvåning deröfver, att naturvetenskapen dock under tidernas lopp jemförelsevis gjort så små och sena framsteg, isynnerhet som naturen lär oss att följa skaparens afsigter, så att vi icke fela deremot, ty förbiseenden af naturens föreskrifter blifva alltid straffade.
Sådant är den kätterska skriftens hufvudinnehåll. Efter någon öfverläggning heter det i teologiska fakultetens protokoll — hvad härvid vore rådligast att göra, stannade fakulteten vid det beslut, att decanus skulle på eftermiddagen stiga in i det akademiska konsistoriet och medelst opponerande anhålla om Linnés förklaring »i de mål, som teologien angå kunde», hvilket ock skedde.
Ingen må förtänka Linné, att han under sådana förhållanden, i synnerhet med sitt häftiga lynne, hade svårt att hädanefter tåla sina högärevördiga kolleger, så väl som kyrkans män i allmänhet. I sin sjelfbiografi skrifver han härom: »Linnæus utgifver en disputation, De curiositate naturali, till skaparens lof, som hans bäste vän Halenius publice opponendo bestrider, ehuru han förut sett och gillat denna disputation. Derefter trodde Linnæus honom aldrig mer.» Och i hans anteckningar om Nemesis divina, till större delen på trycket utgifna af professor E. Fries, finnas flera bittra och lustiga anspelningar härpå, t. ex. detta uttryck: »Ju större moralist, ju mera galla; ju dummare prest, desto flera kättare; ju slöare rakknif, ju värre drar han.»
Genomgår man i dess helhet denna märkvärdiga, i Upsala universitets bibliotek förvarade handskrift af Linné, påträffar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
