Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vildt mördar gubben. Moses utropar dervid: Rättfärdige Gud! den bofven får mörda den vördnadsvärde gråhårsmannen. Herren svarade: Så dömer du, men Jag har, så förordnat. Den gubben strypte här i skogen för 8 år sedan fadren till den lille gossen, för att röfva hans penningar; gossen, beröfvad sitt stöd, har se’n måst tigga sig fram; honom gaf jag de penningar, som krigaren våldsamt utpressat, på det krigaren en dag må drabbas af straffet för alla sina illbragder.
Ehuru Linné icke närmare utvecklat sina åsigter — yttrar professor Fries — så finner man likväl af berättelsernas gång det egendomliga i Linnés uppfattning af Nemesis divina. Å ena sidan följer den icke alla brott, t. ex. ej stöld eller andra sådana, hvilkas skador kunna ersättas; å andra sidan gifves ingen timlig försoning för alla brott, hvilkas följder icke kunna återupprättas, förr än vedergällningsrätten utkräft sitt straff. Så upprepas på flera ställen satsen: »non solvitur peccatum, nisi restituitur patratum». De brott, hvilkas nemesis aldrig hvilar, äro företrädesvis mord, oskuldens förförande och förtryck, otacksamhet mot föräldrar och välgörare, och framför allt, att sluta af exemplens mängd, alla låga stämplingar för att störta andras, grundlägga egen lycka. Undergår den brottsliga ett mot brottet svarande borgerligt straff, löses han från sin skuld; men i vidrigt fall öfvergår den på efterkommande intill tredje och fjerde led. (»Quod sus peceavit, luent poreelli» upprepas mångfaldiga gånger). Om den brottsliga till en tid njuter stor, skenbar framgång, sker detta för att genom desto djupare fall hårdare straffa. Hvarje orättvisa, som begås i lagens namn, eller då man ger en orättfärdig handling sken af rättvisa, drabbas af Nemesis i dubbelt mått. Likväl såg Linné häruti icke något omedelbart försynens ingripande i eller afbrott af naturens lagar, utan antog att, liksom i den fysiska, äfven i den moraliska verlden hvarje handling, vare sig ond eller god, hade sina oundvikliga följder. Af en evig, oföränderlig, rättvis verldsordning måste således den brottsliga, oftast genom qväfvandet af samvetets röst, mot sin vilja störta sig i förderfvet. Dock antages flerestädes äfven, att oskuldens och de förtrycktes suckar öfver brottslingen nedkalla hämdens domar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
