Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma ord. Ifrån början af år 1777 kunde han utan andras hjelp icke komma från det ställe der han satt eller låg, icke kläda sig eller på egen hand äta. Han hade till och med glömt sitt eget namn och han tycktes merendels vara utan all medvetenhet af både det framfarna och det närvarande. Icke dess mindre hade han tidtals sina ljusare ögonblick, nämligen när han fick se någon af sina fordna lärjungar, när i hans närvaro uppstod tal om någon del af naturalhistorien, hvari han då med leende uppsyn bjöd till att deltaga, eller när han fann liggande framför sig några böcker af botaniska eller zoologiska innehåll, äfven sina egna, i hvilka han bläddrade med synbart nöje, under det han lät förstå att han skulle ansett sig lycklig, om han kunnat vara författare till så nyttiga verk.
Så snart den varmare årstiden inträffat — berättar vidare utgifvaren af Linnés dagboksanteckningar, Adam Afzelius — fördes han ut på landet till sin gård Hammarby, och så ofta väderleken det tillät, bars han då ut antingen i sin nära intill byggningen belägna trädgård eller upp i sitt museum, der han väcktes af glada hågkomster och förnöjde sig flera timmar i rad med betraktandet af sina der samlade käraste skatter samt återbars derifrån alltid mycket muntrare. På sådant sätt kom han på hösten med förbättrad helsa tillbaka till Upsala. Men detta, skenbara välbefinnande varade icke länge, och ehuru han i föreläsningskatalogen lät insätta, att han gerna ville tjena den akademiska ungdomen så mycket hans förstörda krafter det tilläte, tog dock hans son i oktober månad 1777 sitt inträde som ordinarie professor. Fadern fortsatte sedan sitt mekaniska lif, likväl så mycket friskare än han var den näst föregående vintern, att han nu ibland kunde låta leda sig, med nöje röka sin pipa tobak och efter läkarnes föreskrift under vacker väderlek fara ut att hemta frisk luft, då drängen hade befallning att aldrig köra honom utom stadens tullportar. Men vid ett sådant tillfälle hände sig en dag i december månad, då efter ett snöfall släde brukades, att han betalde drängen föra sig ut öfver Kungsängen till sin gård Säfja, ungefär en half mil från staden. Härtill nekade väl drängen i början; men på förnyad befallning och efter undfångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
