Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slösaren och svalan - Grodorna och solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÖSAREN OCH SVALAN
En slösaktig yngling hade gjort av med hela sitt
fadersarv, så att han till slut bara hade ett enda
ytterplagg kvar. Då fick han se en svala komma
flygande, den första på det året. Å, tänkte han, nu är
sommaren här, nu behöver man inga ytterplagg längre.
Och så sålde han sitt sista varma plagg och gick ut och
kalasade för pengarne. Men det var ännu långt till
sommaren. Vintern kom igen med storm och köld, och
en dag hittade han svalan ihjälfrusen ute på marken.
"Ack", sade han och skakade av köld i sin tunna
dräkt, "du har visst tagit döden på mig också."
En svala gör ingen sommar.
GRODORNA OCH SOLEN
En gång lät solen kungöra att den tänkte hålla
bröllop. Däröver blevo alla levande varelser
mycket glada och firade en stor fest till solens ära, ty den
var ju deras störste välgörare. Även grodorna
fröjdade sig högeligen. Men en av dem, som var klokare
än de andra, sade till dessa: "Dåraktiga varelser,
varför glädjens I? Sen I ej att fast vi nu bara ha en enda
sol, så är den så het att den mäktar uttorka hela sjöar
och skogar. Tänk då om solen får en son, så att vi få
två solar — då komma vi ju alla att dö av hetta."
Bäst att tänka sig för, innan man prisar sig lycklig.
2 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
