Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är icke jag som borde skriiva det kapitel i Ahlströms
biografi som nu förestår. Detta skulle rätteligen tillkomma Er,
fru Eva. Ty jag vet, att jag aldrig skall kunna af den Eder
så käre hädangångne gifva en bild, som fullt motsvarar Edra
önskningar. Men jag vill icke heller försöka detta. Jag vill
endast, då jag ju icke kan och icke vill lämna dessa blad
tomma, fylla dem med de dokument Ahlström själf gifvit mig:
med utdrag ur hans egna bref.
Och detta med så mycket större skäl som dessa bref —
hans kärleksbref till sin unga trolofvade — äro egnade att icke
blott tolka hans känslor för den kvinna, hvars hjärta han vunnit,
utan ock att låta hela hans personlighet framträda i en den
mest sympatiska dager. Ett af de vackraste dragen hos honom
var hans djupa aktning för kvinnan, som han ställde mycket
högt. Ofta hördes han uttala som sin öfvertygelse, att mannen
icke vore värdig att lösa kvinnans skoband.
Lyckan är aldrig en gåfva, som faller ofvanifrån utan
egen förtjänst. Hon skall sökas och finnas, men framför allt
skall hon uppskattas och efterlängtas. En af Ahlströms gamla
vänner har berättat, att Ahlström om någon uppfyllde detta
vil kor. Ofta hörde man honom tala om sin längtan, sin saknad
efter ett lyckligt äktenskap. »Om jag skulle finna en god
hustru» — hade han engång suckat.
Och det dröjde icke länge, förrän han fann henne han
sökte, mötte henne han längtade efter.
Det första sammanträffandet mellan Antti Ahlström och
hans blifvande ledsagarinna genom lifvet, egde rum hösten
1870. Eva Holmström var då guvernant hos Ahlströms styfson
pastor Johan Liljeblad i Nerpes. Det var en egendomlig
tillfällighet att Ahlström då var stadd på friarefärd, ehuru ej för
egen, utan för en god väns, pastor F:s räkning. Den
tiden var det en tämligen allmän sed, att unge män gåfvo
sig ut att söka sig en maka, och foro från socken till socken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
