Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möten, resande vinkelpredikanter hade apptagit
hela hennes lif. Och han — af trots och afsmak
hade han lämnat hemmets värld och sökt den
plats, där han nu varit stamkund i snart trettio år.
Redan tidigt följde dottern sin mor, medan han
nästan med våld tog hand om gossen och för att
göra honom fri från hemmets inflytande sände
honom, som då var tolfårig, till ett militärläroverk.
När hans hustru kort därefter dog, kände han det
som en befrielse. Hon hade blifvit för honom som
en främmande menniska. Ja, mer än så. För
en främmande kan man vara likgiltig, en främmande
kan man undvika, men en främling, som lagen och
seden tvingar på en, som man alla dagar måste
se, tala vid, tvista med och ogilla, den blir en
börda. Hans dotter hade i unga år gift sig med
en missionär, en stiftelseprest, en vinkelpredikant,
och sen dess var han fri, fullkomligt fri, sen dess fann
han i kotteriet där borta på Opris den värld, där
han tog sina andliga impulser, där han vegeterade
och kände att han lefde. I hemmet, likasom ock
i världen, där var han en enstöring. Icke blott
egenkära människor blifva enstöringar, också de,
som skadskjutits i lifvet, de, som sårats och plågats
af världen, draga sig stundom in som snäckan i
sitt skal. Så var det med kamrern.
Men nu! ... Där rann upp ett ljus i Q ärran,
det blixtrade till genom halfdunklet, lyste och strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
