Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålsköld Horn. Han älskade denna lilla stad
och detta län, om hvilket han kunde säga som
en gång Per Brahe om Finland: jag var med
landet och landet med mig väl tillfreds. Han hade
arbetat för en järnväg i sitt län och frågan skulle
just nu afgöras, han hade en stor plan om ett
nytt skifte, som skulle blifva till oberäknelig
vinst för folket, och sist och slutligen låg
folkskolan honom varmt om hjärtat, det ena med
det andra . . .
I den eviga striden mellan hänförelse och
klokskap faller den senare till föga, om striden
är kort, tvärtom åter om striden blir lång, ty
hänförelsen förslöas af tiden, medan klokskapen
skärpes af den. Och striden blef kort. Erik var
öfvervunnen, hans skäl blefvo svagare och svagare
och drunknade bort i hennes varma böner och
heta kyssar. Långt förrän solen där borta vid
horisonten flammande steg ur det ogästvänliga
hafvets famn, långt innan morgonvinden
vaknade, hade Erik Horn gifvit ett bindande löfte
som svar p& sin hustrus böner.
Då Horn vaknade om morgonen, kände
han en obehaglig känsla af, att han svikit sig
själf, och medan han bestod sig den lumpna lyxen
att håna sin egen svaghet, skymfa sig själf för
sin efterlåtenhet, öppnades persiennerna plötsligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
