Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gor, blödde doek hans hjärta. Hvad betydde
friheten för honom, när Jalo var borta! Han
var fri från en hotande fara, men han hade
också mist sin enda glädje. Hans lif hade
förlorat sin spänning: inga skulder att rufva öfver,
ingen Jalo att älska, att glädja sig åt. Som
salt i hans svidande hjärtas sår voro de
sparsamma tidningsnotiser, af hvilka han då och
då fick del. »Den utmärkta trafvaren Jalo,
som vann första priset i Viborg, har åter
hedrat sig,» eller »stortr af varen Jalo har
vunnit ett pris vid trafkörningen i Tavastehus.»
Sådana dagar var Kristian sig icke lik:
antingen satt han tyst och surmulen* som en bofink
i regnväder, eller var han vred och fräste som
eld i enris.
Småningom mognade hos honom tanken
att, kosta hvad det ville, återförvärfva sig djuret.
Hvad tjänade det till att samla utan mål åt
glupska arfvingar och själf lefva fram sitt lif
utan glädje? Hans svärson väntade ju med
otålighet att få ärfva honom, och hans dotter med.
Om han åtminstone hade haft barnabarn. Nej,
som det nu var, var det bäst att se till, att
Jalo kom hem igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
