- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
10

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bodde i Stockholm, och egde en ganska stor
förmögenhet. De båda unge männen hade vid universitetet
knutit en vänskapsförbindelse, som var stark nog att räcka
till lifvets slut. Arthur Henriksson var mörk, kortväxt
och hade ett ansigte, som om det just icke kunde få
namn af att vara vackert, icke heller fick kallas fult.
Det var den hjertliga godmodighet, som tydligt stod
präglad i alla hans drag, som gjorde att han vann
deras hjertan med hvilka han kom i närmare beröring.
Arthur studerade till läkare och var nära att aflägga
sin kandidatexamen.

“Men hör du“, utbrast han (Arthur), sedan han en
lång stund envist skådat upp i taket, “du som aldrig
varit hemma hos mig, ska komma snart för att se
hur jag bor. Jag vill presentera dig för mina föräldrar
och min syster. De längta efter att få se dig, det
bedyrar jag, ty vi ha ofta talat om dig.“

“Tack, tack“, hviskade Arvid och tryckte vännens
hand. “Jag vill komma hem till dig, men, såsom jag
sagt, inte förr, än jag erhållit svar från rektorn. Då
först kan jag besluta mig för att komma eller ej!“

Hm. Behöfs det då att sådana omständigheter
tillstöta, för att du ska’ kunna besöka en vän och
studentkamrat?“

I stället för svar såg Arvid på bonjouren, som
hängde bredvid dörren.

“Ah, nu kommer du med dina barnsliga griller
igen!“ utropade Arthur och sprang upp från sin
beqväma plats. “Tror du, att mina föräldrar äro sådana
menniskor, att de döma personen efter hans rock, om
den är luggsliten eller ej! Nej, du! Men säg mig, hur
länge se’n är det sedan du talade med rektorn?“

“För något öfver åtta dagar sedan.“

“Hur blef du mottagen?“

“Utmärkt artigt. Jag såg redan, att jag i honom
hade en man, för hvilken jag tryggt kunde yppa min
ställning, mina förhoppningar, som nu....“

“Och det gjorde du?“

“Ja!“

“Hur ljöd hans svar?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free