- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
12

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“jag måste ut, jag behöfver luft, ty jag vill andas fritt.
Ännu har jag en tia qvar. Nu ska vi ha oss ett
glas punsch.“

“Det blir jag som bjuder på det“, svarade Arthur
med bestämdhet.

“En annan gång, ja; men i qväll är det jag“,
inföll Arvid icke mindre energiskt. Sedan de båda
vännerne en god stund tvistat om hvilken af dem som skulle
bli “wolthäter“, sade ändteligen Arthur:

“Nå, ske din vilje då! Jag föreslår att vi gå till
Berns salong.“

“Kör för Berns salong då!“

*


2.



Den, som ej sett och varit i denna salong, med
dess rika upplysning, dess brusande musik och hvimlet
af menniskor, kan icke göra sig någon föreställning om
hvad man känner, då man inträder der första, andra
eller tredje gången. På en nykomling gör det ett
gripande, storartadt intryck, isynnerhet i dess nuvarande
restaurerade skick. Det är också stockholmarnes
älsklingsställe om vintern, liksom djurgården är det
sommartiden. Såväl den rymliga salongen med sina båda
läktare, hvarifrån man har utsigt öfver den nedanför
böljande menniskomassan, som Meissners utmärkta
orkester, locka besökande, icke blott att gå inom dörren
och se sig omkring några minuter, utan till och med att
slå sig ned der för aftonen, såvida man har ledigt och
är ute för att fördrifva tiden. Och i Berns salong
träffar man alltid vänner och bekanta, antingen sådana
som “tuta“ i glada lag, eller sådana som gå igenom för
att, äfven de, söka kände personer.

Klockan var närmare åtta då Arvid och Arthur
inträdde i salongen.

“Här är visst inte godt om platser i qväll“, sade
den förstnämnde, “och skulle vi inte lyckas att få
någon, så gå vi till Blanchs kafé.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajoaherner/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free