- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
16

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Nåväl, jag skaffade en åkare och bar flickan,
som svårt brutit högra foten, fram till vagnen. Med
hvilken blick hon tackade mig, det får du ursäkta om
jag tiger med; men nog var den blicken värd mycket.
Jag slog igen vagnsdörren, och då jag skulle fråga henne
om hennes adress, sade hon den sjelf till åkaren, men
så lågt, att jag icke kunde höra det!“

“Du gaf väl akt på åt hvilket håll åkaren körde?“

“Ja, åt Gustaf Adolphs torg till.“

“Och sedan dess har du inte återsett henne?“

“Nej.“

Arthur mumlade för sig sjelf någonting, som Arvid
icke kunde uppfatta. Han sade för den skull:

“Känner du flickan?“

“Hur tycker du det!“ utbrast Arthur med
fullkomligt lugn. “Vill du att jag, som dessutom varit ifrån
Stockholm i två år, ska känna till hvarenda flicka.
Nej, käre bror! Det var emellertid ett rätt pikant
äfventyr, och hvem vet om du inte i en framtid kommer att
få nytta deraf.“

Arvid skakade på hufvudet och sade:

“Medeltiden är gu’nås förbi redan. Vi lefva inte
mera i romantikens tidehvarf.“

“Jag deremot“, sade Arthur, “tycker, att i ditt
äfventyr ligger så mycket verklighet som möjligt. Du
ska’ få se, att följderna inte uteblifva.“

“Och du talar alldeles som om också du kände
till saken“, sade Arvid och fixerade vännen skarpt.

“Åh prat!“ utropade Arthur och sprang upp för
att dölja det leende af tillfredsställelse, som spelade
kring hans läppar. “Du öfverdrifver, käre bror! Kom,
nu vilja vi gå härifrån. En sexa på ’Berzelius’ skulle
smaka bra, eller hur?“

“Åh-jo“, mumlade Arvid sakta, “ganska — — bra.“

När de båda vännerne kommo ut i parken, hvem
mötte dem då först, om icke den okände. Då han fick
se Arvid, gick han rakt emot honom och frågade i
spotsk ton:

“Ert namn, herre!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free