- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
17

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Och ert“, svarade Arvid under det han artigt lyfte
på hatten.

Den okände bet sig i läppen och sade i samma
spotska ton:

“Jag skulle kunna prygla upp er, om jag ville.“

“Om ni kunde, skulle ni ha sagt“, inföll Arthur
och trädde fram. “Ah, hvad ser jag“, utbrast han och
betraktade närmare den okände. “Hvar hade jag nyss
mina ögon, då jag inte kände igen er. Ni är ju sek’ter
Makulin, om jag ej missminner mig?“

I stället för att svara vände den okände sig hastigt
om och försvann på Näckströmsgatan då han märkte, att
han var känd.

*



Då klockan slog tolf, utkommo Arvid och Arthur
från källaren “Berzelius“. Arm i arm vandrade de
inåt staden till Stora Nygatan, der den sist nämnde
bodde. Efter ett längre samtal utanför porten skiljdes
vännerne åt med löfte att träffas dagen derpå.

Med raska steg vandrade Arvid derefter hemåt.

Det var en stjernklar natt. Den dimmiga
väderleken hade försvunnit. Det började redan att frysa på.

Framkommen till porten trädde Arvid ned handen
i ytterrocksfickan efter nyckeln, men hur han sökte, fann
han den ändå icke. Han hade af en händelse tagit
upp den ur fickan och sedan glömt att stoppa ned den
igen, en försummelse, som han sällan lät komma sig till
last. Förargligt var det emellertid, men det hjelpte ju
icke, om han grämde sig aldrig så mycket, ty gjord
gerning står icke att ändra.

Sedan han bultat på porten ungefär en qvarts timme,
och ingen kom för att öppna, beslöt han sig för att gå
på ett hotell, oaktadt hans kassa icke var större än
sex riksdaler. Han påskyndade för den skull stegen,
och stod snart utanför “Rydberg“.

“Finns här något rum?“

“Nej.“

Likaså utanför “Kung Karl“:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free