Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vackra dottren ett lätt slag på kinden.
“Barnsligheter skulle jag sagt.“
“Åh, jag är inte så barn heller. Snart fyller jag
aderton år, såsom mamma behagade påminna sig.“
Med dessa ord hoppade hon skrattande ur rummet.
En stund förblef modren försänkt i sina grubblerier.
Derpå hviskade hon, i det hon vek tillsammans systerns
bref, det hon läst i:
“Jag förstår inte flickan nu på sednaste tiden. Före
det olycksaliga fallet på Regeringsgatan var hon alltid
munter, nu deremot kan hon i hela timmar sitta tyst
och allvarsam, och om någon då väcker henne ur hennes
tankar, rodnar hon och stammar hela meningar. Hm, hm!“
*
4.
Då Arvid förnam hästtrampet i sjelfva
portöppningen, blef han till en början ganska illa till mods, men
ju mera han tänkte på stundens belägenhet, desto
lugnare blef han. Det här var ju ett äfventyr så pikant,
som någon kunde önska sig det. Om lyckan nu vore
honom gynnsam, skulle han kanske få taga sig en
morgonpromenad i vagn, och slutet — — ja; der stannade
hans tankar. Att kusken skulle ut för att “hemta“,
det förstod han nog, men om det var i Stockholm, Haga,
Ulriksdal, Nackanäs, eller något annat ställe, det
hviskade ingen underkunnig fogel honom i örat.
Lika försigtigt, som om det gällt lifvet, stack han
ut hufvudet genom ena fönstret. Tack vare det
mörker, som ännu herrskade i den långa portgången, blef
han icke observerad af kusken, när denne spände för
hästarne. Arvid såg också nu, hvad han förut ej gifvit
akt på, att vagnen stod vänd utåt. Likaledes upptäckte
han, att det redan börjat dagas betydligt, men att det
ändå var nog mörkt att, äfven när vagnen kom ut på
gatan, dölja honom för kuskens blickar. Ty han såg
nu, att ingen annan utväg fanns, än att sitta stilla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ajoaherner/0025.html
