- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
35

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6.



I ett fint möbleradt rum vid Drottninggatan suto
på förmiddagen samma dag, som bjudningen var hos
Henrikssons föräldrar, tvenne unge män och förde ett
högst lifligt samtal. Det var löjtnant Sporre och kapten
Hjelmbuske. Löjtnanten var en ung man med ett
ansigte, hvari lidelserna redan dragit djupa fåror. Kaptenen
deremot hade sett minst fyratiofem år försvinna, men
bevarat sitt utseende ganska väl, tack vare frisören och
sminkburken.

“Nå“, sade löjtnanten (förlåt att jag glömde en
väsentlig del af hans namn; han hette von Sporre och
hade blifvit adlad derför att hans fullblodssto på sex
kapplöpningar hade tagit första priset utan att en enda
gång stappla), “du är väl bjuden till kamrer Henriksson
i afton?“

“Ja, och du?“

“Ja visst! Der jag en gång blifvit introducerad,
derifrån rymmer jag inte fältet så lätt. Dessutom lär
flickan få godt om pengar då gubben lägger näsan i
vädret. Jag besöker ganska ofta den der familjen, ty
utom pengarne är tösen rätt passabel.“

Kaptenen gjorde en ful grimace. Löjtnanten märkte
den icke, utan fortfor:

“Jag tror att jag har framgång hos henne.
Gubben sjelf är mig inte ogin, det har jag nog sett. I afton
har jag pligtskyldigast uppbjudit henne till första valsen.
Men — — hvarför dricker du inte, bror — — jag
försäkrar dig att konjaken är syperb. Skål för min nya
eröfring!“

“Skål“, mumlade kapten Hjelmbuske så lågt, att
von Sporre knappt hörde det. Den stackars kaptenen!
Kamratens ord hade ordentligt “lagt honom på halster“,
ty han var sjelf en ifrig spekulant på mamsell
Henriksson.

Löjtnanten, som väl märkte hur det stod till med
Hjelmbuske, var nog ädelmodig att byta om samtal.
Han sade för den skull:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free