- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
38

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara, eftersom hans mor kan skrifva sådana ord till
honom. Jag måste läsa om det igen för att kunna
bedömma honom, då han kommer. Arthur säger, att det
är hans bäste vän. Det ska’ bli roligt att se honom.“

Med dessa ord upptog Ellen ur sin byrålåda ett
tillskrynkladt papper, vek upp det och läste. Vi vilja
här citera det angelägnaste:

— — — — “Min bäste Arvid, du har varit ute
för ett äfventyr, såsom du omtalar, och det med en
flicka! Du har fattat kärlek till henne utan att ens veta
hennes namn! Det är ungdomen så likt, och deri liknar
du fullkomligt din far, som blef bekant med mig på en
båtfärd, då han frälste mig och mina systrar från döden
i vågorne. Gud gifve att denna din känsla, den måste
vara allvarlig, eftersom du i så eldiga ordalag talar om
henne, ej måtte göra att du försummar dina pligter som
lärare, och således förstör din framtid, som nu börjar
ljusna en smula. Tag ett råd af mig, min son: Gå ej
till några ytterligheter, ty det är dödande för den, som
vill sträfva sig fram i verlden. Ett jemnt sinne går
alltid först till målet. Lyd din moders råd: Tag dig till
vara. Låt ej ungdomens glöd förstöra dina vackra
föresatser att arbeta i det kall du nu påtagit dig, ty då
följer oftast likgiltighet och lätja och båda dessa äro,
utom oförenliga med en man, alldeles själsdödande. Det
är din moder, som ber dig derom. — — — — —.“

En lång stund satt Ellen tyst och grubblande med
det täcka hufvudet lutadt i ena handen. Hvad hon nu
tänkte, det anförtrodde hon icke åt sin tunga. Utan
att hon märkte det, skred tiden framåt, och först då
snabba steg hördes utanför dörren, spratt hon till och
sprang upp. Att låsa ned brefvet hade hon icke tid
till. Hon lade det fördenskull bakom spegeln med en
skyndsamhet, som tydligt ådagalade, det hon fruktade
att visa det för någon annan.

Det var fadren, kamrer Henriksson, en
medelålders man med ett allvarligt och intelligent ansigte som
trädde in.

“Jaså, du är redan klädd, min pulla“, sade
kamreren och omfamnade sin vackra dotter. “Du har klädt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free