- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
46

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mamma, som hört detta yttrande, gaf den
oförskräckte kritikern ett af sina skarpaste ögonkast.

Sednare på aftonen, klockan kunde vara omkring
tio, inträdde tvenne personer i lokalen. Det var Arvid
och Arthur. Den först nämnde hade icke tagit ut många
steg, förrän han tvärstannade.

“Jag går inte längre“, sade han och grep Arthur
i armen. “Heldre då till ett annat ställe.“

“Åh, var inte barnslig nu“, skrattade Arthur. “Vill
du lära känna lifvet från en anmärkningsvärd sida, måste
du gå in på dylika ställen som detta. Dessutom är det
ju vår mening, att ej blanda oss i oväsendet, utan
endast observera. Kom, vi sätta oss vid det här lediga
bordet och taga en half punsch.“

Arvid lät öfvertala sig och slog sig ned. Punschen
kom och glasen ifylldes.

“Ser du, Arvid“, sade Arthur, då han en stund
sett sig omkring, “dine afsvurne fiender sitta der framme
i sidorummet.“

“Hvilka?“

“Hjelmbuske och von Sporre.“

“Ah! Och kanske i uniform?“

“Nej, så försigtige äro de dock.“

“Ja, apropos de der herrarne, så hade du ju en
vigtig sak att berätta?“

“Nog är den vigtig, men föga angenäm för dig,
men isynnerhet för min syster. Hon är nästan tröstlös.“

“Store Gud, hvad kan det vara!“

“Jo, lyssna ska’ du få höra! Du kommer ihåg din
mors bref, som du talade om för mig att du förlorat
den der äfventyrliga natten. Detta bref hittade Ellen
i hyrvagnen, och hon gömde det väl. Stackars syster,
hon tordes ej skicka det tillbaka, eller, rättare sagdt,
hon ville det inte. Nå, nå, hör mig till slut“, utbrast
Arthur, då Arvid gjorde en häftig rörelse. “Samma dag
som vi hade bjudningen, läste hon igenom brefvet. Ja,
må du förlåta hennes nyfikenhet. Just som hon slutat
kom far in och Ellen hade inte annan utväg, än att
kasta brefvet bakom spegeln. Gästerne kommo, brefvet
glömdes och till all olycka stod dörren till hennes rum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajoaherner/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free