- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
72

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dörr bredvid trappan. Till en början hördes icke något
svar, men då hon för andra gången bultade hårdare,
upphof sig en grof och hes qvinnoröst inifrån:

“Är det du, Malin?“

“Ja.“

“Är du ensam?“

“Nej.“

Dörren öppnades genast och vårt sällskap trädde in.

“Vänta, me’n jag får gå efter ljus“, sade den hesa
rösten och försvann. Det dröjde dock icke länge förr
än dess egarinna ånyo syntes, hållande en tennstake med
ett smalt, illa brinnande talgljus i ena handen och en
butelj i den andra.

“God afton, god afton“, helsade åter den hesa
stämman och satte ljuset på bordet. “Förb—t otäckt väder
ute i qväll.“

I stället för svar sågo löjtnanten och kaptenen på
hvarandra, liksom ville de säga: Ska’ vi stanna qvar i
denna håla?

Och en håla i samma betydelse som ett näste var
också rummet. Det var så litet, att de fyra personerne
knappt hade utrymme att röra sig. Straxt inom dörren
stod en spisel, der några förkolnade vedträd lågo och
ofvanpå dem en rostig kaffekittel. En säng med halm
och bredvid den en smal skifva fastsatt under fönstret
och tjenande till bord, se der hela möbleringen. Den
tjocka och vedervärdiga tobaksrök, som lik en molnstod
fanns i rummet, gjorde det allt annat än behagligt.

Vid det matta sken, som danken kastade omkring
sig, kunde nu våra vänner närmare betrakta de båda
qvinnorna. Den yngsta, den som de träffat på Norrbro,
såg ut att vara omkring sexton år, hade ett ingalunda
fult ansigte, men i blicken och i dragen omkring
munnen låg en fräckhet så öppen, att man skulle varit blind
för att icke se den. Den äldre qvinnan, hon var
närmare trettiotalet, hade ett rödbrusigt, pussigt ansigte,
hvari de matta ögonen lågo så djupt inbäddade, att de
knappt syntes. Nästippen var brandröd och kring de
tjocka oformliga läpparne voro dragen skarpa och
obehagliga. Det vedervärdigaste var ändock hennes stämma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free