- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
77

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Arvid“, tänkte hon och gick bort till byrån i akt och
mening att låsa ned brefvet, på det att det icke skulle
gå på samma sätt med detta, som med det förra, då
hon af en händelse, och sig sjelf ovetande, kom att vika
upp en flik af den lilla sammanlagda, oförseglade
biljetten. Genast föllo henne dessa ord i ögonen: Din
älskande Malin!

Det skymde för Ellens ögon. Hon vacklade
baklänges. Var icke allt en bedröflig villa? Nej, der stodo
ännu de ödesdigra orden: Din älskande Malin.

Ellen stod just i begrepp att veckla upp biljetten,
när dörren för andra gången öppnades och — Arvid
trädde in. Ellen bleknade och rodnade om hvartannat.
Hennes hjerta slog våldsamt. Hon kunde icke undgå
att visa brefvet.

“God afton, min egen flicka“, sade ynglingen och
förde Ellens hand till sina läppar, “men“, fortfor han
och betraktade oroligt Ellens förvirrade utseende, “hvad
har händt, eftersom du — —.“

“Se här, Arvid“, ropade Ellen, innan han fick tala
till punkt. “Läs detta!“ Ditt försvar — —.“

“Mitt försvar“, afbröt ynglingen och ryckte till sig
brefvet. “Jag vet mig inte ha gjort någonting, som
tarfvar ett försvar.“

Ellen svarade ingenting, utan sjönk under tystnad
ned på soffan. Men sina blickar tog hon icke en enda
sekund från ynglingens anlete.

Med vexlande uttryck i sina drag läste Arvid
följande, med icke oäfven stil skrifna bref:

         “Min egen Arvid!

Jag har länge väntat att du skulle komma till mig
och jag har omöjligt kunnat utfundera orsaken till din
frånvaro. Nu omsider har jag fått veta den, och med
brustet hjerta uppsätter jag denna skrifvelse, kanske den
sista. Du har fängslats af en annan qvinna, kamrer
Henrikssons sköna dotter, och som hon lär vara ganska
rik, både hvad penningar och naturgåfvor angår, så är
det ju inte underligt, att du föredrar henne framför mig.
Men ännu kan jag göra anspråk på, att du besöker mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajoaherner/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free