- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
82

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

12.



Hvilken tid af lycka och sällhet för de älskande!
Endast den, som en gång varit i samma ställning, kan
göra sig ett något så när redigt begrepp om hur det
kännes att älska och älskas. Men allt mera stundade
den tid, då Arvid skulle återvända till Upsala för att
börja sina tentamina till filosofiska graden. Tanken på
skilsmessan var också det enda molnet på de förlofvades
himmel, men de voro äfven så pass kloka, att de icke
oförståndigt, såsom andra, läto sig nedslås deraf. Det
är icke alla älskande, som tänka så. Oförnuftet spelar
ganska ofta en gripande roll i kärlekshistorien.

Det var sent en afton i början af september månad
som Arvid och Arthur arm i arm gingo Stora
Nygatan framåt och togo vägen åt Norr. De talade icke
mycket i början, men slutligen sade Arthur:

“Du har ännu inte fått någon spaning på hvem
brefskrifverskan är?“

“Nej“, svarade Arvid med en lätt suck. “Och“,
tillade han, “hvad som mest bekymrar mig, är att
måhända förtalet på nytt kan komma i gång, när vi rest
till Upsala. Den der von Sporre är, med respekt till
sägandes, en genuin skurk.“

“Det skrifver jag tvärt under på“, svarade Arthur,
“och jag vill lifligt önska; ja, jag ville ge ganska
mycket, om jag kunde träffa gunstig herrn. Jag skulle
nog säga honom sanmingen. Hvad angår det förtal,
som du tror att han skulle sprida ut, kan du vara
försäkrad om, att min far nog skall kraftigt tillbakavisa
det. Dessutom börja von Sporre och hans värde
kamrat Hjelmbuske bli kände, för att ej säga ökände.
Ingen ska’ vidare tro dem.“

“Säg inte det, du! Hvad man aldramest lyssnar
till i vår blaserade tid det är just den aldra minsta
skandal, som kan smörjas ihop. Det kallas för en
lössmält föda, och är mycket eftersökt och njutbar vid
kafferepen och i supgillena. Von Sporre isynnerhet hatar
mig grundligt; ty — —.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free